Nintendo wii FTW
Åkte ända till spånga(helt själv) för att köpa wii spelet men jag tyckte att jag gjorde ett bra köp, så det vare värt. Fick konsollen, två kontroller, två nunchucs, åtta spel, två rattar(asså sånna man kör med) och en gitarr för 2500 spänn! När jag tröttnar på spelet så kan jag säkert sälja det för ungefär samma pris. ELLER INTE. Men jag får hoppas!
Så nu hoppas jag att folk förstår att OM jag slutar höra av mig så är det för att jag sitter hemma och nördar med mitt nintendo wii.
"JAG TALAR UT"
Varje gång jag skriver ett inlägg med rubriken "jag talar ut" så talar jag ut, helt enkelt. Just nu tänkte jag skriva ner alla mina åsiker om det här med att "spela svår". Då menar jag när man spelar "svår" mot någon man är intresserad av. Typ som om någon kille skriver "hej gumman, ska vi ses imorgon?" och egentligen DÖR du för att få träffa killen men så skriver du "kan inte" för att göra honom mer intresserad. Sjukt!
När jag var 14 år var jag tillsammans med en första kärlek och det höll i ungefär 2 år. För honom gjorde jag allt och jag sa alltid till honom att jag tyckte om honom osv osv. Jag spelade aldrig svår eftersom att jag inte ens visste att man kunde/(skulle(?)) göra det. Sen tog de slut med honom och när jag började flirta med andra killar igen. Många tjejkompisar snackade om att man skulle "spela svår" mot killar och jag ska vara ärlig nu, jag har använt "spela svår" sättet fleeera gånger och VISST det funkar. För mig har det funkat säkert 10 av 10 gånger men nu ångrar jag som f*n att jag har hållt på sådär. Alltså ibland gick det till en gräns att jag spelade så ointresserad att jag blev ointresserad och killen fortsatte gilla mig. Man gör de till ett onödigt spel.Jag tror att mitt första förhållande hade hållt om jag hade spelat svår och fått honom att "kriga" lite men det hade ALDRIG gjort mig glad i längden. Det bästa är att man är sig SJÄLV redan från början och om killen gillar det så WOHOW annars buhu och så går man vidare och hittar någon som gör en lycklig på riktigt.